juliaisabell

Det är natt. Om jag tittar ut ser jag trafikljus och mörker.

Jag känner mig så liten och instängd. Som om bilarna där ute inte tillhör mitt liv, min värld.

Jag vill drömma mig bort och glömma verkligheten för några sekunder.

För någonstans borde det finnas något bättre, någon plats där man är stark... någonstans där ord som får ens hjärta att gråta eller tomma blickar som skriker sorg, inte finns.