känslor
Hur lätt är det egentligen att bara se framåt hela tiden? Jag sitter här och försöker peppa mig själv men det känns egentligen bara värre ju mer jag försöker intala mig själv en massa bra saker. För herregud, jag är så klart glad att jag har mat, tak över huvudet och får gå i skolan men bara därför betyder det väl inte att allt ska kännas perfekt.
Jag kan inte riktigt att sätta ord för mina känslor just nu just nu. Allt känns så otydligt och som om all skit bara vill äta upp mig inifrån.
Jag försöker glömma och koncentrera mig på annat, men samtidigt så pinar jag mig själv genom att utsätta mig för sådant jag vet att jag inte klarar av för att sedan bara bli besviken. Jag hatar.
Kommentarer
Trackback
