för evigt
Vinden och det piskande regnet möter mitt ansikte. Smärtan hinner i kapp mig. Jag ökar farten och trampar så fort jag kan, nedför backen och bort från regnet, bort från vinden och smärtan. Nu är det jag som leder, det är jag som har övertaget, allt jag vill släppa ligger bakom mig nu. Ett stop där framme och smärtan och regnet tar tag i mig igen, och omsluter mig. Det jag trodde hade försvunnit hinner i kapp mig. Mörkret är här nu och jag kommer inte ut.
Smärtan släpper inte taget utan drar mig bara djupare och djupare ner till det som inte finns.
Dagen är nära, mörkret försvinner.
Ta min hand, kyss min panna och älska mig för evigt.
Kommentarer
Trackback
