juliaisabell

Min syster säger att jag har slarvat bort hennes kamerasladd fast jag nog inte har det, ifall jag har det så har jag nog börjat bli senil. Så nu har min syster köpt en ny sladd. Jag vet inte om det var den nya eller gamla jag hittade i hennes låda alldeles nyss, men nu lägger jag i alla fall in bilderna från Klackberg..

Jag sitter här i sängen och myser med tända ljus och te. Vi kom hem till Västerås klockan tre och sedan dess har jag bara vilat, det blev lite dåligt med sömn i natt. Om ett tag kommer det bilder, men eftersom jag hade glömt att tömma bilderna från minneskortet så gick det bara att ta ca. 15 stycken. Lite trist men ändå är det ju de verkliga minnena som är viktigast. Helgen har verkligen varit superkul och lärorik. Jag ser fram emot att gå det här året som konfirmand + tre veckor i Rättvik nästa sommar. Nu känns det så himla tungt att gå tillbaka till skolan, med all stress och ångest.

SNART... bär det av till Klackbergsgården med körkonfirmanderna! Jag har inte packat och bussen går klockan sex. Stressad som tusan, jag måste dessutom hinna äta innan. Åh, men det blir nog kul.

Jag har ätit mycket idag och ändå är jag kanske hungrig. Här kommer min ¨ätit idag lista¨ för dagen:

Jag försöker övertala mamma och pappa att den fettiga killen på tanställnings broshyrens framsida är sjukt ful, men de håller inte med mig. De säger att man inte ska säga att en människa är ful, jag bara hallå? Men han var ju inte fin, kanske inte mega extremt ful men ändå hur stor lust får man att ha tandställning när killen på framsidan ser ut som en tönt? Kan de inte ha någon snygg kändis så att man känner ¨Åh vad snygg den är jag vill också ha tandställning¨ Okej, ja nu är jag upprörd. Här kommer han i alla fall, så skriv vad ni tycker!

♥ Jag läspar inte lika mycket som förut

Jag tränar på att A R T I K U L E R A med min nya gomtanställning i munnen. Den gör inte ont, men några små skruvar gnager en del i kinden och den lilla plastplattan i gommen gör så  att jag typ lespar. Om jag säger Så låter det när jag pratar blir det ungefär shå lhåher deth närh djag prathar. Haha, men det skulle visst bli bättre inom några dagar. Tills dess hoppas jag att jag slipper högläsning.

Åååh, sitter här och smaskar godis, lakritsbalkar och djungelvrål. Tänkte att det är lika bra att äta upp allt nu eftersom jag kanske inte kommer kunna tugga så bra inom de närmaste dagarna när jag fått min gomtandställning, men jag mår bara illa nu av all lakrits istället. Ååh, JAG VILL INTE! I morgon tio över åtta har jag dessutom tiden till tandläkaren, fastän jag annars har sovmorgon till 8.40. Tänk vad otur det känns som jag har nu. Men så klart det kommer bli fint när allt är klart, när tandställningen är borta och mina tänder är raka och fina. Jag längtar redan till den dagen då jag ska ta bort rälsen fast jag inte ens har satt dit den än. Bara för att jag tänker för mycket.

Nu ska jag strax lägga mig, men först ska jag skriva här! Idag så har jag varit allmänt seg. Jag tänkte ta en tur på stan med mig själv men kom iväg lite för sent. Kvart över tre släppte pappa av mig utanför bibblan i spöregnet. Otur som jag hade glömde jag paraply. Dessutom så var biblioteket stängt så jag fick slänga in böckerna i bokinkastet på utsidan, och springa till Sigma med min tygpåse på huvudet. Därefter köpte jag bokplast och kollade snabbt in på H&M. Jag hade även tänkt äta toast på Waynes men fastän de hade öppet till fem så stängde de köket fyra så därför blev det inget med det. Men lite duktig har jag ändå varit idag för jag har rensat ut kläder ur min byrå och plastat in Franskaböckerna. Så nu blir både jag och Maria lite gladare.

Jag sitter i mitt fönster och önskar att jag kunde spela gitarr, att du skulle gå där nedanför och att du skulle älska mig. Bara du. För fy tusan vad jag saknar dig nu.

Igår tog jag och mamma tåget till Stockholm klockan fyra för att se Håkan på Grönalund. Det var så himla många som ville åka buss och vi hade tur för de stängde när vi kom precis innan för dörrarna. Sedan stod vi i kö ett tag och var fem minuter ifrån att få betala 70 kr mot 140 kr eftersom det var höjd entré från klockan sex. Därefter så åt vi veggoburgare och vid sju försökte jag få en bra plats. Konserten var himla bra men eftersom alla trängde sig förbi mig och nästan hoppade sönder min väska så tänker jag lite efteråt att det hade varit skönare att stå längre bak vilket jag och mamma gjorde under det sista låtarna. Haha och så känns det ju inte heller jätte pepp att stå och hoppa själv utan kompis. Men gud så bra det var ändå, extremt mycket folk men ändå känner man sig så värdefull och glad när Håkan sjunger För sent för Edelweiss. För då spelar det ingen roll om jag står på bron och lyssnar, han ser oss alla ändå. ♥

Vinden och det piskande regnet möter mitt ansikte. Smärtan hinner i kapp mig. Jag ökar farten och trampar så fort jag kan, nedför backen och bort från regnet, bort från vinden och smärtan. Nu är det jag som leder, det är jag som har övertaget, allt jag vill släppa ligger bakom mig nu. Ett stop där framme och smärtan och regnet tar tag i mig igen, och omsluter mig. Det jag trodde hade försvunnit hinner i kapp mig. Mörkret är här nu och jag kommer inte ut. 

Mamma sa att de hade sagt på föräldrarmötet att föräldrarna har ansvar för att deras barn går och lägger sig i tid, jaså tänkte jag. Det var ju trevligt.

Jag längtar lite till att det ska bli riktig höst, lite grand. Men bara lite.

Jag har ångest.

Hur lätt är det egentligen att bara se framåt hela tiden? Jag sitter här och försöker peppa mig själv men det  känns egentligen bara värre ju mer jag försöker intala mig själv en massa bra saker. För herregud, jag är så klart glad att jag har mat, tak över huvudet och får gå i skolan men bara därför betyder det väl inte att allt ska kännas perfekt.

Jag orkar inte nu, När jag tänker efter så har jag nog aldrig orkat på riktigt. Men man klarar sig långt på att hoppas, tills det man önskar tillslut känns alldeles för orealistiskt för att kunna slå in.

Alla älskar tjockisar (Y) 

Nu har jag varit lite dålig på att blogga de senast dagarna, men hinner faktiskt inte så mycket nu heller. Klockan är 08.13 och jag börjar 08.40 så strax ska jag cykla i väg... för en gångs skull är jag i tid bara för att jag glömde bort att vi började lite senare idag. Jag skriver mer när jag kommer hem igen.

Nu vill jag bara vara liten igen och slippa bry mig om allt. När man var liten så var man som man ville och sa precis vad man tyckte utan att någon egentligen brydde sig. Det värsta jag bråkade med min kompis om var vem som skulle få ha den finast dockan eller vem som skulle få ha Barbie-Ken till pojkvän. Alla problem var så lätta att lösa och när bästisen fick en likadan tröja så var det bara kul. Och så killarna, de var ju bara äckliga och dumma.